Det här är en av Bibelns mest älskade berättelser, och det är inte svårt att förstå varför. Det är lätt för oss att visualisera lärjungarna som kämpar för att få sitt lilla skepp över det stormiga Galileiska sjön, och deras häpnad när Jesus kommer till dem och promenerar på vågorna som om vattnet vore en romersk väg. Vi kan sympatisera med Peter, som i häpnadsvullen själv går ut på vattnet, bara för att slås av rädsla. Och vi kan dra ett tydligt andligt budskap om att lita på Herren och tro på hans kraft.

(Referenser: Apokalypsen förklarad 514 [21])

Men är det allt som finns? Gick Jesus på vattnet bara för att förvåna lärjungarna och för att förvåna läsaren? Eller hade det någon djupare innebörd?

Enligt Skrifterna illustrerar berättelsen det faktum att den nya kyrkan som lanserades av Jesus skulle ge andligt liv till den vida världen, inte bara den smala gruppen av specifika troende – och att Herren fungerar på samma sätt i världen idag.

En av nyckelsymbolerna här är havet, som representerar dem i utkanten av kyrkan. De har viss andlig kunskap och en hel del naturlig kunskap, allt flytande och turbulent. En annan är skeppet, som representerar de specifika övertygelser som lärjungarna innehar, deras lära. De seglar det skeppet, ensamma, in i turbulensen av trosuppfattningarna i kyrkans utkanter. Vågorna visar att de attackerades av argument från naturliga idéer; vinden visar att deras lära inte var tillräckligt upphöjd för att verkligen vara i linje med Herrens kraft.

Så Jesus kommer till dem i gryningen – vilket betyder början på Hans nya kyrka – gående på vattnet. Detta visar att han i sin fullkomliga kärlek och godhet ger liv även till dem som har yttre övertygelser. Till en början känner inte lärjungarna igen Honom och är rädda – reaktionen från de som befinner sig i ett lägre andligt tillstånd på en högres framfart. Men Jesus lugnar dem, och Petrus – som representerar sanna idéer som härrör från önskan om det goda – vågar själv gå på vattnet.

För ett ögonblick, upplyft av tron på Jesus, fungerar det. Sanna idéer baserade på önskan om det goda kan fungera utan stöd från ett specifikt doktrinärt system, även i det naturliga tänkandets bråttom. Men lärjungarna är inte redo för detta ännu; Peters självförtroende sviker honom och Jesus måste leverera honom tillbaka till skeppet. Slutresultatet är dock ett andligt framsteg för lärjungarna. Det faktum att vinden stannar när Jesus går ombord på skeppet visar en höjning i deras doktrinära idéer; de är mer i överensstämmelse med Herrens kraft (representerad av vinden). Och vad är denna skillnad? Det illustreras av det faktum att de bugar och dyrkar Jesus och kallar honom Guds Son.

Så vad betyder detta för oss? Vi är (förhoppningsvis i alla fall) i grunden lärjungar – människor med viss kunskap om Herren och en önskan att vara goda. Vad vi kan lära oss är att Herrens kärlek inte är begränsad till oss eller till dem som tror som vi gör – den är till för alla, överallt, överallt i havet. Och vi kanske vill arbeta med att lita på Herren och tro på hans kraft om vi vill komma ut på vattnet och hjälpa världen.

(Referenser: Apokalypsen förklarad 514 [21])